Våra små egenheter

Nu har vi bott hos tvåbeningarna i två veckor. Vi börjar lära känna varandra.

Alltså vi lär känna de tvåbenta, vi fyrbeningar känner ju varandra sedan tuttstadiet.

Vi gör det mesta ihop så som leker, äter och sover.

Vi har börjat se små egenheter hos tvåbeningarna, men först får matte börja.
Det måste ju bli rättvist, vi är två tjejer mot två killar.

Zoe är en envis liten dam som ser till att få som hon vill. Väldigt nyfiken. I dagarna blev Zoe rädd för något på teven och gömde sig under soffan. Nyfikenheten tog dock över och hon kunde inte låta bli att komma fram. Fortsätta titta. Gömma sig igen. Matte tror att Zoe vänjer sig så småningom, att det inte är något farligt det som rör sig på skärmen. Hon är väldigt nyfiken i fönstret på att se allt som rör sig där utanför.
Zoe är väldigt glad i mat och först på skålen att smaka. Hon är först upp i sängen om morgnarna för att säga Urr-brrrp. (Godmorgon!)
Ingen kan se så förvånad ut som Zoe. Blir hon riktigt till sig slår hon med tassen. Med fördel den vänstra.

Tyzon är nog de tvåbentas bästa vän. Nästan mer intresserad av vad tvåbeningarna har för sig än någonting annat. Tyzon spinner jämt och får ibland för sig att jama för sig själv ute i hallen eller lite varstans. (Det senare är något matte känner igen från somalin Azlan, han gjorde likadant.) Han pratar med såväl två- som fyrbenta och vill vara med hela tiden. Tyzon tror att han är stor och vuxen i en liten kattunges kropp. Tyzon är modig och inte rädd. Han är kelgrisen no 1. och tackar aldrig nej till lite gos. Dock gillar han inte att bli kammad och definitivt INTE svansen.

Fortsättning följer...

Igår tog matte på oss det hon kallar för "sele". Vi tyckte mest att det var roligt att leka med änden av det som selen satt fast i, d.v.s. "kopplet". Efter ett tag glömde vi bort att vi hade sele på oss och sprang runt och lekte i dem. Sedan kom vi på att det var lite obekvämt och la oss ner och försökte få av oss dem. Vi förstår inte varför vi ska ha "sele" på oss, men matte säger att "den som lever får se".